Fråga bilisterna först

Häromsistens deltog jag i ett seminarium här i stan som handlade om trafiksäkerhet och hur det skall bli med detta åren fram till 2020. Det var inget nytt under stjärnorna direkt men länets polischef bekräftade vad jag tidigare kritiserat, nämligen att myndighetens riktlinjer är en sak och gemene polismans motivation en annan. Välgörande är då att få höra från en av stadens polisbefäl att de samverkar med Systembolaget för att fånga in "lokala" rattfyllerister. Guldstjärna till det befälet och hans mannar och kvinnor! (Det är i Bromma om jag minns rätt)

En myndighetsperson med forskarprofil sa en hel del och eftersom det var en forskare som sa det antogs det vara korrekt och sakligt underbyggt. Vad sa han då? Jo, han sa bl a att de ideella organisationerna borde arbeta mer rationellt och effektivt, vad han nu kan mena med det karln. Är det någon som har en teori månntro så hojta till på denna blogg.

En annan sak som pålystes på seminariet var det redan kända förhållandet att Nollvisionslösningarna inom trafiksäkerhetsplaneringen räddar liv.
Jag är övertygad om att det skulle kunna räddas fler liv om man frågade bilisterna som regelbundet trafikerar vägar, korsningar, rondeller och leder först, innan man i all välmening bygger om rubb och stubb.

Exempel: I min hemkommun Järfälla fanns en ganska läskig korsning på en 70-sträcka. Sikten var emellertid god och vid övergångsstället fanns/finns det trafikljus och busshållplats.
En vacker dag asfalterades det, och trängdes ihop, kurvades till och skyltades om.
Rätt tänkt men fel handlat, vägkartan och den mänskliga hjärnhalvan synkroniserades inte. Vägkartan visar sväng vänster om refug och skylt, hjärnhalvan säger: följ logisk riktning d v s rakt fram. Vad händer, jo massor av bilister kör oavsiktligt på fel sida om refugen där busshållplatsen finns.
Vi som kör där varje dag hade kunnat informera trafikplanerarna om att så där kan det inte se ut för det gör oss bilister osäkra om vägvalet och leder till oönskade manövrar. Man måste inte vara beteendevetare för att förstå, det räcker med att man är bilist! Fråga oss gärna.

Rena blåsningen!

Enligt en helt färsk undersökning gjord inom Polishögskolan så finns det polischefer i landet som uppmanar sina polismän och kvinnor att inte anstränga sig för att lösa rattfylleribrottet i sig men däremot anstränga sig för att få ihop till statistiken. Det är sanslöst att det finns sådana polischefer som citeras i rapporten, de handlar enligt min uppfattning i strid med "Nollvisionsöverenskommelsen" och även i strid med sin egen övergripande ledning inom Rikspolisstyrelsen. I alla år så har MHF opinionsbildat för att polisen skall utföra tillräckligt många rattfyllerikontroller för att verka preventivt men även fånga in problematikerna. Vi känner många poliser som utför denna gärning med hjärtat på rätt ställe därför att de har en egen övertygelse om vad som är rätt eller fel i trafiken.

Forskarna kommer till slutsatsen att polisens strategier är ineffektiva därför att antalet gripna rattfyllerister är färre än vad som motsvaras av ökningan av kontroller. Eftersom jag vill tänka positivt kanske en annan slutsats också kan dras, nämligen att om fler poliskontroller är synliga längs våra vägar så vågar allt färre köra onyktra.

Hur som helst så har uppenbarligen den högsta polisledningen ett motivationsproblem på mellannivåerna att ta itu med. Min rekommendation är att uppmana de "sanslösa" cheferna att byta jobb. Chefen är alltid normbildare och trendsetter, chefer av ovannämnda slag är en katastrof för 2020 års utfall av Nollvisionsdrömmen!

Enögt i trafiken

Tala om saker vid dess rätta namn. Det blir min slutsats efter att ha märkt hur olika betraktare av statistik föredrar att läsa undersökningsresultat. Varje år utför SCB på Vägverkets uppdrag en undersökning bland svenskar där inställningen till vad som är viktiga trafiksäkerhetsfrågor mäts.

Dagens Nyheters ”Allt om motor” drar slutsatsen att svenskarna anser att det absolut viktigaste för att främja trafiksäkerheten är ”att inte köra rattfull”. Därefter kommer ”att inte köra mot rött ljus” och ”att använda bilbälte”.
Vägverket själva väljer att koncentrera sig på att många av de svarande tycker att mycket av trafiksäkerhetsåtgärderna i allmänhet är bra och nämner särskilt tekniken i sammanhanget såsom mitträcken, hastighetskameror, alkolås och bältespåminnare.

Själv drar jag slutsatsen av undersökningen att nästan lika många svenskar är positiva till att förbjuda mobiltelefonsnack i bilen som de som är positiva till hastighetskameror. Varför lyfts inte den frågan som har sådan dignitet i andra Europeiska länder men i Sverige motarbetas styvnackat genom hänvisning till någon gammal forskarrapport?

Hej och hå, gasa på!
Om jag får spekulera, då tror jag att de som är mest positiva till hastighetskameror är de konsekventa fartdårarna i Stockholm som dagligen kör små transportbilar, med eller utan släp, rattade av testosteronstinna ynglingar. I sin vilda färd på Essingeleden och genom Södra Länkens tunnel kan de lugnt elda på för allt vad bränslet kan producera, eftersom hastighetskamerorna så här års oftast är så skitiga att de knappast kan fotografera.

Jag passerar dagligen 5 av Södra Länkens 6 kameror och mitt förtroende för åtgärden i denna tunnel sjunker i takt med att såväl tempot som kamerornas skitighet ökar!

Money talks

Så brukar det sägas när man skall få förändringar till stånd. Det säljs färre nya bilar i år men av de som faktiskt säljs så är desto fler s k miljöbilar, framförallt etanoldrivna. Det beror säkert på de ekonomiska fördelar miljöbilisterna fortfarande har. När dessa försvinner visar det sig nog att hushållskassan prioriteras före världsamvetet. I skrivande stund då bensinpriset sjunkit radikalt blir det 1 krona billigare per mil att tanka etanolbilen på bensin. Jag tror att många kommer att göra detta när de ser besparingen.

Det är en imponerande utveckling som varit med miljöbilarna i Sverige. Ändå finns det krafter som vill gå hårdare fram och ytterligare skärpa den miljöbilsdefinition som statliga myndigheter skall rätta sig efter vid upphandling och resor. I ett globalt perspektiv känns det som en "pust" i Sahara att komma farande med sånt när de Amerikanska 4-filiga motorvägarna pulserar fram monsterbilar dygnet runt. Om det pulserar alls och inte står still p g a köbildning.

I den amerikanska presidentvalskampanjen förekommer argument från republikanskt håll som går ut på att mer olja måste pumpas upp för att få snurr på ekonomin (hjulen) i det finansdrabbade landet.

Jag anser att det vi gör i Sverige visserligen är framsynt och rättrådigt men utan globalt värde så länge inte det land som förbrukar mest energi på planeten jorden ändrar inställning och livsstil i grunden. I det sammanhanget ter det sig futtigt att tjata om ett eller annat utsläppsgram på bilar i ett "Lilleputtland", som redan är renare och drar mindre än man tidigare trott var möjligt att konstruera.

Undvik däckbytarkaoset när snön kommer

En av bil- och motorbranschens populäraste samtalsämnen så här års är vilket vinterdäck som skall väljas och när dubbat respektive dubbfritt är att föredra. Jag har i alla år kört på dubbade däck i samma orubbliga övertygelse som alla andra dubbfantaster. De senaste åren så har min bil dock försetts med odubbade av bästa sort. Med avseende på var mina bilmil oftast konsumeras, nämligen i Stockholm med omgivningar, och med tanke på de milda vintrarna som varit, är saken klar för min privata del. Det kommer aldrig mer några dubbade vinterdäck på min bil!

Tänk att slippa hetsen att jaga en däckbytestid när snön redan kommit, vilket är det vansligaste mönstret varje år. Istället kan du komfortabelt rulla omkring på dina odubbade hjul i god tid innan snön och halkan dykt upp. Saken är ju den att dubbdäcken väsnas, sliter upp partiklar ur asfalten samt sliter vägbanan sönder och samman så att till våren åker bilen hit och dit i den spåriga asfalten.
Varför utsätta sig för detta när vägbanorna i Stockholmsregionen, liksom i en del andra regioner i södra Sverige, sällan är så is- och snöhala att det inte kan kompenseras med avdrag på bilens hastighet istället för att inbilla sig att man kör idiotsäkert på dubbdäcken.

När snålheten bedrar visheten

Regeringen har beställt en utredning av Vägverket i akt och mening att få höra att skattekontrollmärket kan avskaffas och statskassan spara 50 milj.Det har följdriktigt också Vägverket föreslagit regeringen trots att de remissinstanser, främst myndigheter, som har ett ansvar för trafiksäkerhet och skatteintäkter sågar förslaget. Det gör MHF också med tanke på hur många fler fordon med körförbud som kan tänkas passa på tillfället att köra på vägarna. Ogiltigt eller obefintligt skattemärke är ett urval för polisen att söka kontakt med föraren vilket säkert ofta leder till ett och annat ingripande även mot rattfyllon i s k "pundarbilar".

En av mina bekanta, en hederlig person, blev på detta vis stoppad av polisen i tro att han kört för fort, men si så var det inte utan polisen ville upplysa om att bilen hans var belagd med körförbud. Det hade han ingen aning om, men visst hade han missat besiktningstiden då kallelsen kommit bort i samband med en flytt.

I Sverige finns det 4,7 milj fordon på våra vägar. Skatteintäkterna utgör 10 miljarder. Besparingen sägs vara 50 milj. Om 25 000 fler kör utan att betala skatten är hela besparingen borta. Dessutom säger Vägverket att beloppet avses bli överfört till den nya Transportstyrelsen. Det minsta man kunde begära är väl att besparingen går tillbaka till bilisterna!

Trafiknykterhetens dag

Det borde väl vara alla dagar och inte bara en dag. Någon dag på året behöver rattfylleriproblemet manifesteras lite extra och den 25:e sept har det blivit en nu sjuårig tradition som spridit sig över landet. Trafikpoliserna tar i lite extra och gör fler kontroller än vanligt, idag fick de otrevlig udelning på sina ansträgningar i Västernorrland där 10 rattfyllerister infångades, oväntat mycket tyckte polismannen som intervjudades i TV-rapport. Det visar väl bara att vi gör rätt som trycker på extra mycket en dag som idag. På mynttorget i Stockholm bidrog justitieminister Beatrice Ask med lite nya förslag från regeringen. Bl a så avser de att ändra lagstiftningen så att det blir möjligt för även vaktbolag att få utföra nykterhetskontroller vid färjelägen, ett bra förslag. Jag är nöjd med MHFs och våra samarbetspartners insatser den här dagen, de närmaste dagarna samlar vi in media reaktionerna och hoppas få se att vi nått en stor allmänhet.

Vi är inga motkrafter...

sade MC- och mopedåkarnas företrädare och visade upp sin nya MC-vision. Det är ett seriöst arbete som görs, tyckte trafiksäkerhetsdirektören Tingvall. Det är annat ljud i skällan än för några år sedan då knuttarna upplevde att de var ovälkomna på vägarna överhuvudtaget, trendbrottet saluterades genom att "smälla av" en airbag på en Honda Goldwing. Lita på att det smäller så att du blir lomhörd om det är i din bil det händer.

Hur svårt det kan vara att vistas i Nollvisionssamhället för synskadade och andra handikappade, beskrev Anna Bergholtz (blind) och Lars-Göran Wadén (rullstolsbunden) genom att visa upp exempel som istället är rena "dödsvisionen" om man som Anna inte kan vare sig se eller känna med käppen, i trafiken. dagens mest pedagogiska och konstruktiva framställning, mer verkstad än ord skulle man kunna sammanfatta deras inspel.

Förväntansfullhet...

präglade Tylösandsseminariets första dag. Med fasta och bestämda steg såg jag deltagarna styra kosan mot konferenssalen. I Vägverksledningens ansikten lös nyfikenheten över vad deltagarna skulle tycka om nya hastighetsgränser och annat. Ett annat intryck är "stolthet" framförallt från producenterna hos Volvo lastvagnar som nu lanserar på marknaden sitt förarstöd för att motverka trötthet vid ratten. Alla deltagare, såväl ledningar som fotarbetare, undrar över den nya färdriktningen mot 2020. De utländska konsulterna Howard och Breen har utrett Nollvisionen på ett berömvärt sätt, deras slutsatser kommer att vara en tillgång för oss alla i kommande ansträngningar.

Det drar ihop sig...

till MHFs stora trafiksäkerhetsseminarium i Tylösand, det 51:a i följd. Hur ser man att det drar ihop sig? Jo, var och varannan dag den senaste veckan har det landat trafiksäkerhetsnyheter från alla olika håll. Infrastrukturminister Åsa Torstensson lovar att rattfyllerister skall ha obligatoriska alkolås, justitieminister Beatrice Ask lovar skärpta straff för rattfyllerister som är vållande, däcksrazzior och nykterhetskontroller på stan etc. Allt detta och lite till lär behövas när jag samtidigt hör att en man i Knivsta åkt fast för rattfylleri för 48:e gången. Vid ett tillfälle tidigare lyckades han pricka en barnvagn där det låg en baby som mirakulöst överlevde, t o m oskadad vill jag minnas.

-Hur är det möjligt att i ett av världens trafiksäkraste länder så står samhället fullständigt vanmäktigt inför dårar som dessa?

Jag packar nu ihop min resväska och ser fram emot att få träffa landets trafiksäkerhetselit, bortåt 500 har anmält sig. Extra intressant skall det bli att höra Åsa Torstenssons lösning på ovanstående problem. Det skall också bli intressant att få lyssna till den avgånde Volvodirektören Fredrik Arp´s berättelse om Volvos trafiksäkerhetsarbete. En nyhet för året blir när sprittillverkaren Bacardi presenterar sin Don´t Drink and Drive kampanj, en antirattfyllerikampanj med racerföraren Michael Schumacher som galjonsfigur. Vi lovar också att Tylösandsseminariet i år besöks av en "hemlig gäst", en internationellt bevandrad reporter inom barnens område. Vem har tänkt på att år 2020, det år då nästa Nollvisionsmål skall vara uppfyllt, tar de barn körkort som idag är sex år unga?

För att få uppleva ett modernt trafiksäkerhetsstöd i bil testar jag på resan Volkswagen Passat´s nya CC med 4-wheeldrive, rejäl motor samt alla elektroniska "safety-options" som finns att beställa till en serieproducerad bil idag. Den kan dessutom parkera själv, det är så mycket knappar att hålla rätt på att man "knappt" vet vilken man skall börja med. Vacker som en dag är åket i alla fall!

"Tveeggat" Svärd. Om etanolbilar.

Dagens Nyheters motorjournalist Lasse Svärd skäms när han tankar etanol. Jag skäms för att jag har återfallit i förbränning av jordens fossila resurser. Jag har länge levt i föreställningen att SAAB gjort en fullträff med sin 9:5a när man laddade den med Biopowermotorn. Enligt min uppfattning så var det den laddningen som satte snurr på hela miljöbilsförsäljningen i Sverige. Själva idéen att inte förbruka fossila resurser tilltalade mig så för 2,5 år sedan satsade jag på en sådan SAAB. Belåtet berättade jag för kollegorna att jag inte tankat fossilt på på flera tusen mil.

Sedan dök då DN Motor upp med reportage vinklade på ett sådant sätt att utvecklingsländernas armod ställdes mot svenska bilisters miljömedvetenhet och vilja att frångå de fossila bränslena. När Svärd ändå rungade med sitt ljumma Svärd passade han på att drämma till Gröna Bilister också för deras kopplingar till etanolnäringen. Märkligt nog har ingen kommit på tanken att istället för att ge etanolbilisterna dåligt samvete, ställa krav på omfördelning av de sanslösa rikedomar ryska oljebaroner och andra multinationella vinstmaskiner tillskansat sig på fossil grund. Problemet kan inte vara etanolbilisternas så länge det finns rikedomar stora nog på vår planet att mätta hungriga magar.

Hur som helst så har jag nu bytt till en Citroen C5, nya stuket, med dieselmotor. Den håller för det mesta en förbrukning av 7 l / 100 km. Biopowern drog i snitt 12,5 L / 100 km men noterade som bäst 10,1. Varför en Cittra? Ursnygg bil, behaglig att köra med gashydraulisk fjädring och prisvärd. Jag hade egentligen tänkt mig att gå längre i miljöfrågan och köpa en elhybrid, inte Prius för den är så ful men väl Hondas Civic som inte heller ser ut som en dröm men japanskt neutral är den i alla fall.

Varför blev det inte en elhybrid Honda då? Jo, först testade jag ett Hondacenter (Chevrone) och säljaren där hörde aldrig av sig trots påstötningar på mail och telefon. Då åkte jag till ett annat Hondacenter(Upplands Väsby), trevlig säljare men rena rama skambudet på Biopowern, långt under marknadsvärderingen på inbytes-prislistan. En SAAB-handlare i Jönköping,(Holmgrens) ombads lämna offert på en ny Biopower, han påmindes upprepade gånger och hörde aldrig av sig. Vill dom inte befatta sig med deg egna varumärket? Jag blev alldeles paff efter dessa kontakter med bilkrängarnäringen. Vem var det som undrade varför det går dåligt för branschen i år?
Citroen i Spånga gav bästa erbjudandet så nu rattar jag fossilt igen. Visserligen snålförbrukning men fel utveckling på sätt och vis. Dessutom var han beredd att testa att ställa ut SAABen i utställningshallen med alkolåset kvar för att testa kundreaktioner.

Kära miljödebattörer, vare sig ni heter Lasse Svärd eller Gröna bilister, vi bilkonsumenter måste kunna göra en bra affär vare sig det är privat eller skall försvaras inför styrelser och företagsrevisorer.

Solsting i regnet

Häromdagen hände det igen. Stopp på Essingeleden norrut i rusningstrafik i 3,5 timmar. En vägportal revs ner av en containerbil vars förare uppenbarligen inte säkrat luckorna varför en flög upp i blåsten och ställde till med eländet.Jag passerade platsen södergående på min dagliga jobbresa och slogs av den otroliga mängden tunga transportbilar som fastnat bland privatbilar och andra lätta yrkestransporter.

På Dagens Nyheters ledarsida passar reportern Johannes Åman på att kräva trängselskatt för att lindra situationer som dessa. Har karl´n fått solsting mitt i regnstormen eller...? Tror han att transportörer ochhantverkare skall ta T-banan med sina laster och verktygslådor? Nej men kanske privatbilarnas förare kan skrämmas ner där tänker han nog. Det tror jag inte ett dyft på, folket som satt fast på Essingeleden på väg till sina jobb behöver sina bilar för att klara sitt vardagsliv.

Problemet är att 2000-talets trafikmängd skall samsas på en av landets mest kritiska och belastade transportleder, färdigställd i mitten av 1960-talet. Detta faktum löser ingen trängselskatt i världen oavsett avgiftsnivån.

Det finns bara en lösning på frågan eftersom Stockholm växer så det knakar. Alternativet heter förbifarter och det har behövts i ett par decennier. Hade de funnits kunde incidenten ha varit mindre förödande, transporterna hade letts undan i god tid via trafikmeddelanden.

Till sist: Varför i hela friden tog det 3,5 timmar att få bort järnskrotet? Räddningstjänsten löser ju upp trafikolycksplatser med demolerade bilar, döda och skadade på betydligt kortare tid.

Autobahn på semestern? Ta flyget istället!

Mellaneuropas berömda högfartstransportvägar håller på att storkna beroende på den sanslösa trafikmängden. Minsta incident eller avbrott i trafikströmmen och hela systemet kollapsar i flera timmar. Glöm allt vad hög genomsnittsfart heter, räkna med att stå still 1 till 4 timmar per dag. Nyligen färdades jag med familjen genom Tyskland för vidare färd till Kroatien via Österrike och Slovenien.

Tidtabellen sprack söder om Berlin p g a att Autobahn i sydgående riktning stängdes helt för vägarbete. Detta stopp varade 4 timmar! Du hinner att promenera på betongen, gå till buskarna, snacka med bilgrannarna, förbanna långtradarna som står kylare mot bakstam, kilometer efter kilometer och upptar därmed hela högerfilen. Varför kränger de inte av gummidäcken, lägger ut järnräls som de låter fälgarna rulla på. Det ser ändå ut som ett karavantåg, varför inte omvandla transporten till ett riktigt tåg istället?

Härhemma ondgör vi oss över bränslepriserna, soppan längs autobahn var dyrare. Det tycks inte förändra trycket på transportlederna därnere det minsta. Det var för mycket bilar och långtradare överallt. Ett dåligt omen för framtiden, vårt sätt att transportera oss håller helt enkelt inte länge till. Alternativ måste fram.

Hur gick resan då? Jo, På en resa Stockholm-Split (235 mil) tillbringades 7-8 timmar stillastående i köer på motorvägar. Det är i princip en dagsetapp. Vi hade kunnat flyga tur och retur för lägre kostnad på samma tid som vi satt fast på vägarna.

Dagens trafikvett och ny Nollvision, hur går det ihop?

En medlem i MHF tillika vägarbetare inom Vägverket hälsade och tackade för tidigare inlägg om trafikvett i min ledare i Motorföraren. Han var rädd om livhanken på sin arbetsplats och tyckte att hans arbetsgivare var för ängslig att huta åt bilisterna. Han rör sig så att säga på bilisternas gräsrotsnivå. Det gör jag också när jag gör mina bilresor på asfaltsvägarna i vårt land. När jag hör visionsfilosoferna proklamera de behjärtansvärda idealen för vår trafiksäkerhet tänker jag hur långt avståndet är till en del av de dagliga körupplevelser jag får bakom ratten på mina resor. En lång dag i bilen slutar t ex med att jag blir upphunnen av två racande Audis på Essingeleden som anfaller bakifrån i varsin fil för att sedan framför bilen korsa några filer för att hitta snabbaste vägen mot målet, vad det nu var.

Att somliga hojåkare inte hört ett vitten av de förnuftiga trafiksäkerhetsröster som talat förstår man när man i sakta motorvägsmak, 110 km/tim, blir upphunnen av en Yamaha R1a som släpper gasen ner till ca 120 för att sedan dra förbi mig i ett försök att stegra hojen med rullen i maxläge då han blir upphunnen av två kompisar på något som kan ha varit Fireblades eller Gixxer´s, jag hann inte se innnan de försvann i fjärran slalomåkning mellan bilar och filer i åtminstone 150 blås. Frid vare med eder knäppgökar!

Men se upp brushuvuden, den nye rikspolischefen verkar redan ha fått mannarna på fötter. En dag for jag och kolllegan tur och retur till Tylösand över da´n, 110 mil alltså, och jag hann se fyra!!! polisövervakningstillfällen. Två hastighets-, en nykterhetskontroll samt en där "buset" satt med handfängsel och skämdes på vägrenen. Heders poliser, fortsätt i den stilen och färre skall dö eller skadas på vägarna!

Alfa Romeo och Porsche skjuter sig i foten!

I hårda bilkonkurrenstider är begreppet varumärkesplacering förstås angeläget för bilföretagens marknadsavdelningar. I sin iver att till varje pris flytta fram det egna märkets postioner är allting tydligen möjligt. Frågan är nu om inte två välkända sportbilsvarumärken nått så långt fram att de i praktiken flyttat tillbaka sina positioner. Nu kan nämligen inhandlas Alfa Romeovin samt Porschechampagne. Det är förunderligt att ett så respekterat kvalitetsmärke som Porsche kan sänka sig så lågt, vad Alfa Romeo beträffar så har ju den bilens kvalitet aldrig levt upp till dess vackra yttre. Hela bilindustrin konkurerar med trafiksäkerhetstänkande, något som ofta avspeglar sig i dess marknadsföring. Porschechampagnen är säkert tänkt att konsumeras i andra sammanhang än i bilen men att det uppstår associationer till rattfylleri är nog något som inte bara drabbar trafiknykterhetsfreakar. OBS: Till Porsches försvar kan i alla fall nämnas att de även tillhandahåller en alkoholfri bubblande grapejuice.

Motormännen, hot eller möjlighet?

Häromdagen kunde TV-tittande och tidningsläsande MHFare konstatera att en ny trafiknykterhetsorganisation sett dagens ljus. Det är motoristorganisationen M som kommit till insikt och bestämt sig för att agera i MHFs grundläggande värderingsfråga rattfylleri. M förfasar sig över det faktum att återfallsrattfyllerister kan fortsätta att köra utan att deras bilar tas i beslag.

Först och främst bör påpekas möjligheten att ta bilar i beslag lagligen föreligger genom polisens försorg, så i den frågan är M´s krav knappast en nyhet. För en del MHFare kanske M´s utspel ses som ”stöld” av idéfråga från närstående organisation. Jag har hört att det reagerats här och var. I förhållandet till den gemensamma paraplyorganisationen NTF har M´s Vd Maria Spetz reagerat på att NTF agerar i medlemsorganisationernas profilfrågor, nu gör hennes organisation just detta!

Är M desperata i jakten på idéfrågor och medlemmar eller var klämmer skon?

Själv så väljer jag att förnöjsamt konstatera att MHF drivit sina frågor på ett så framgångsrikt sätt att såväl andra trafiksäkerhetsorganisationer som deras paraply NTF konstaterar att de måste göra gemensam sak med oss. I NTFs senaste nyhetsbrev skriver Jan Sandberg så uttrycksfullt om bilindustrins alkolåsutveckling att det lika gärna kunde vara signerat MHF.
Är det ett problem att vi har olika varumärken på oss när vi driver frågor eller är det en styrka?

Sjöfylleri

Vågar du ingripa mot berusad båtförare?

Tull och kustbevakning får ökade befogenheter för att ingripa vid sjöfylleri. Men hur gör vi ”civilister”? Vågar vi ingripa lika resolut i sjötrafiken som vi vill göra biltrafiken?

Så här i vårrustnings- och sjösättningstider kommer jag att tänka på en händelse för några år sedan. Jag själv och några båtfixande klubbmedlemmar står i våra nyligen sjösatta segelbåtar och fullbordar rustningen. Vattendraget där båtarna ligger förtöjda är på våren är mycket strömt och framförallt så är det kallt i vattnet. Framför ögonen driver en mindre roddbåt förbi med en framåtlutad karl som inte rör en fena. Han sitter på aktertoftens ena kant och båten lutar så att den ser ut att kantra och dyka med styrbords akter före.

Vi tittar förskräckt på varandra och tystnar. Vi utgår ifrån att mannen är död och rädslan för att kasta loss och gå ut med våra båtar för att hämta honom infinner sig. Två man gör dock detta och bogserar in roddbåten till kajen med mannen i oförändrad ställning. Vid kajen väntar polisen som lyfter av mannen som visar sig dessbättre vara vid liv men redlöst berusad. Han får följa med polisen. Vittnesuppgifter inhämtades dessförinnan och jag blir i sinom tid inkallad till Tingsrätten för att vittna om händelsen. På domarens fråga svarade jag att mannen var ”ur stånd att ta hand om sig själv”.

Efter en tid blir jag uppringd av mannen i båten som säger: -Det där var väl i alla fall onödigt gjort!

Vad svarar man på det?

Det ska vara alkolås i nya bilar!

Just nu har Expressen.se en webbfråga ute: "Ska det vara alkolås i nya bilar?"

http://www.expressen.se/1.1158208/bor-det-vara-alkolas-i-nya-bilar?

Hittills tycker en rejäl majoritet att så ska vara fallet: 73,4 procent säger helhjärtat "JA, det måste vara bästa sättet".

Intressant också med hur många som tycker att bara yrkesfordon ska behöva ha alkolås. Just nu är det endast 7,8 procent av läsarna. Kanske är det infrastrukturminister Åsa Torstensson som är inne och röstar? Hon är nämligen av den åsikten att alkolås bara är till för yrkestrafiken och dömda rattfyllerister.

Med tanke på Nollvisionens högt ställda mål är det ett lustigt ställningstagande att INTE vilja driva en teknisk och politisk utveckling som kan rädda upp mot hundra liv om året i den svenska trafiken.

MHF har bestämt sig för att satsa på att rädda de där liven - det gör vi både genom att bejaka teknisk utveckling OCH genom att påverka individerna. Alkohol och bilkörning hör ju inte ihop - det vet ju alla, egentligen.

PS. Gå in och rösta vet ja!

Fulla ungdomar - är det läskigt eller...

Årets final av gymnasieprojektet Death Trip genomfördes nyligen med högklassiga bidrag från fem svenska och fyra norska skolor. Jag har följt denna MHF-innovation under fem år och förvånats över hur lite vuxenvärlden förmår att förstå hur dagens ungdomar bör kommuniceras för att bli berörda av rattfyllerifrågan, på ett sätt som gör att dom minns mer än en kvart vad dom sett.

Det har skett en förskjutning under dessa fem år från blod, autenticitet, sorg, tårar och elände mot mer "ironisk humor" framställt på ett så avdramatiserat och mänskligt sätt att betraktarens eftertänksamhet leder till resultatet. Det är mottagaren som bestämmer sändningens värde, (grundbult i all kommunikation).

Det vinnande bidraget har just lyckats med att avdramatisera ett fenomen som vi alla vuxna förfasar oss över, nämligen att drabbas av fullla ungdomar på bussar och tunnelbanor etc. Manne och Kristoffer från mediagymnasiet i Nacka Strand har med sitt bidrag förstått hur man kan skapa debatt om ungdomsrattfylleri genom att exponera något vi alla känner igen men inte vill se! Budskapet lyder: "Tack alla ni som inte kör bil på fyllan - ni räddar liv!"

Det är inte kul med fylla på bussar och tåg men det kanske kan rädda liv på landsvägarna.

Manne och Kristoffer, bli inte förvånad över om många principfasta nykterister kommer att sätta i halsen när de ser ert bidrag! Det kommer att skapa debatt och det är det rattfylleriproblemet behöver.

Bild ur filmen:

Trafikvett – en bristvara (Ledare i Motorföraren 4/08)

”Jag är en lugn och sansad person som inte gärna brusar upp. Varje år kör jag 4-5 000 mil.

Om jag bestämmer mig för att hålla laglig hastighet lägger sig i stort sett alla bilister två till fem meter bakom min bil. Det är alla sorters förare: yngre, kvinnor, män, svenskar, utlänningar, lastbilar, bussar, färdtjänst, skolskjutsar – det är helt otroligt. Tydligen måste man idag köra för fort för att slippa påkörning bakifrån!

Trots all säkerhetspropaganda om avstånd och hänsyn väljer normalt sett kloka och intelligenta människor att strunta i ett normalt säkerhetsavstånd.

Ibland slår jag på varningsblinker (vilket antagligen är mot reglerna) för att få dem att lägga sig på längre avstånd. Då brukar taxi och färdtjänst förstå vinken. Men många andra visar antingen fingret eller fattar överhuvudtaget ingenting.”

Det skriver Åke Blomdahl i Rimbo i ett brev till oss på Motorföraren. Efter många års diskussioner om Nollvisionen återkommer den ständiga frågan:
- Hur lär man sig trafikvett?

Teorin bakom den så kallade Nollvisionen uttrycker att ingen människa ska behöva betala med sitt liv på grund av misstag i trafiken. Det är en human tanke och på den grunden har trafiksäkerhetssystemet utformats. Det har inneburit att tekniska lösningar har prioriterats för att reducera dödsfall och skador.

Men vart tog människan vägen? Det känns nästan som om ”visionärerna” givit upp tilltron till människans egen förmåga att tänka rätt och göra rätt i trafiken. Till och med vår egen folkrörelse MHF har uttryckt tvivel på att det går att avskaffa rattfylleriet i den takt som krävs för att uppfylla Nollvisionen. Den tekniska välsignelsen har kommit att heta alkolås.

Teknik och beteende behöver inte ställas mot varandra. Det viktiga är att betona både och utan att det ena utesluter det andra.
Nollvisionens misslyckande med 470 döda istället för 270 visar att det blivit för mycket av teknik och för lite betoning på bilisternas beteende.

Folk fortsätter att dö och allvarligt skadas i trafiken trots alla tekniska förbättringar och insatser.

Hur ska man då förändra individernas beteende i trafiken? Åke Blomdahls erfarenheter är ju ganska nedslående. Mina egna intryck är tyvärr likartade. Fotgängare strömmar över gatorna trots att det är ”röd gubbe”; vårystra sporthojsåkare far fram på bakhjulet mitt i stan, en bussförare med blinkande ljus snuddar vid framförvarande bils backspegel i över 90 km/tim, långtradare tar flera minuter på sig för att sega sig förbi andra långtradare i omkörningsfilen.

Var finns trafikvettet hos dagens bilister?

Kanske är det ett uppvaknande på gång. Jag har lagt örat mot marken och jag hör politikerna signalera till myndigheter och organisationer: ”Nu måste individerna göra comeback. Det räcker inte med förbättrad teknik för att få framgång.”

I folkrörelseöron är det som ljuvlig musik. Det är ju i dessa sammanhang som MHF historiskt haft sin betydelse. Att mobilisera och organisera individer som i sin tur påverkar andra individer. Då blir det bestående förändringar. MHF har morgondagens goda trafikanter i sina led, nu gäller det att räta på ryggen och vinna fler för vår trafiksäkerhetsövertygelse.

Svårare klara teoriprovet än själva uppkörningen - ledare i Motorföraren 3/08

Alltfler ungdomar struntar i att ta körkort. Antalet körkortsinnehavare under 25 års ålder har gått ned med 26 procent sedan 1990.

Ytligt sett kanske någon ser nedgången som positiv: vi slipper en massa oerfarna bilister i trafiken som orsakar olyckor.

Tyvärr är inte detta hela sanningen. När körkortsutbildningen fungerar som bäst ger den kunskaper och insikter som höjer trafiksäkerheten. Genom den stora nedgången i antalet unga körkortsinnehavare får tusentals ungdomar helt enkelt en sämre utbildning i trafikvett.

Den 1 april nästa år läggs nya moment till i den obligatoriska delen av körkortsutbildningen. Man ska få lära sig mer om hur droger påverkar bilkörning. Dessutom blir det utbildning i hur trötthet påverkar beteende i trafiken. I utbildningen ska det också ingå moment där man får klart för sig hur riskfylld körstil ska undvikas.

Allt detta är mycket bra, men tyvärr fungerar det inte i praktiken.
Den som tar en titt på godkända kunskapsprov hos Vägverket visar att det har blivit svårare att klara teoriprovet än själva uppkörningen! Under 2000-talet har andelen godkända teoriprov gått ned från 73 procent till 48. Själva uppkörningen klarar 58 procent (64 procent år 2000).

Om inget görs kommer sannolikt ännu fler att missa kunskapsprovet vid uppkörningen, eftersom kraven på kunskaper ökar med de nya momenten i utbildningen.
Nu är det dags att se långsiktigt på trafiksäkerheten. Hetsen kring Nollvisionen måste bytas mot en strategisk, långsiktig satsning på unga människors beteende i trafiken.

Hur ska det gå till?
Det är min bestämda uppfattning att det är möjligt att åstadkomma detta trendbrott genom främst två åtgärder: I skolplanen måste det reserveras tid för ämnet trafiksäkerhet samtidigt som en aktör ges mandat att genomföra detta.

Vi får varje dag nyhetsrapporter om hur bilar, motorcyklar och vägar blir alltmer trafiksäkra. Moderna bilar bromsar automatiskt om man kommer för nära framförvarande bil. Den som börjar blinka med ögonen av trötthet får en kraftig varningssignal. Och börjar bilen sladda på halt underlag kopplas antisladdsystemets datorer in. Listan på befintliga och kommande tekniknyheter som höjer trafiksäkerheten är lång.

Den stora frågan är: Hur blir bilförarna själva mer trafiksäkra? Trafikmiljön har blivit alltmer komplex att tolka och tempot är ofta högre än förr. Det krävs mer kunskap och praktiskt inriktad träning redan i grundskolan för att skapa mogenhet bland trafikanterna när de ger sig ut med bil eller mc i trafiken.

Det måste utvecklas moderna, pedagogiska verktyg som lockar unga människor att skaffa sig en bra trafikkunskap.

Vi vill placera trafikorganisationen NTF i ”förarsätet” i en sådan medveten satsning på utbildning. Med en tydlig verksamhetsidé och ett direkt uppdrag från samhället är NTF en trovärdig aktör. Många minns Televinken från den tiden när vi bara hade en enda TV- kanal. Den lilla dockan lärde ut mycket trafikvett redan i förskoleåldern.
Nu gäller det att hitta vår tids hjälpmedel för att skapa lockelse kring trafikfrågor genom hela grundskolan och gymnasiet.

Problemet är att många av dagens unga betraktar körkortet som ett nödvändigt ont som är dyrt och tidsödande att skaffa sig. Sådana attityder måste arbetas bort genom en långsiktig satsning på ”Nollvisionen steg två”, där motivation och drivkraft grundläggs långt innan själva körkortsutbildningen börjar, det vill säga redan i grundskolan.

Den som får en bra träning i trafiken lär sig successivt att behärska komplexa trafikmiljöer, medan den som likgiltigt transporterar sig från A-Ö utan att engagera sig i körningen är en farlig bilist.

Nu är det inte bara unga, blivande körkortsinnehavare som måste ändra sina attityder till trafik och trafiksäkerhet. Vi som varje dag rör oss i trafiken är i själva verket mycket dåliga föredömen när vi envisas med att tala i mobiltelefon under bilkörning. Visserligen är detta (fortfarande) tillåtet i Sverige, men den som kör med en hand på ratten och den andra runt mobilen vid örat är ett dåligt föredöme med sitt riskabla beteende.

Alla som fortsätter att envisas med att tala i telefon under bilkörning borde tvingas att klistra fast en neonfärgad varningsdekal på bilen! Det bästa vore att förbjuda eländet med mobilprat i trafiken rätt av.