Motormännen, hot eller möjlighet?

Häromdagen kunde TV-tittande och tidningsläsande MHFare konstatera att en ny trafiknykterhetsorganisation sett dagens ljus. Det är motoristorganisationen M som kommit till insikt och bestämt sig för att agera i MHFs grundläggande värderingsfråga rattfylleri. M förfasar sig över det faktum att återfallsrattfyllerister kan fortsätta att köra utan att deras bilar tas i beslag.

Först och främst bör påpekas möjligheten att ta bilar i beslag lagligen föreligger genom polisens försorg, så i den frågan är M´s krav knappast en nyhet. För en del MHFare kanske M´s utspel ses som ”stöld” av idéfråga från närstående organisation. Jag har hört att det reagerats här och var. I förhållandet till den gemensamma paraplyorganisationen NTF har M´s Vd Maria Spetz reagerat på att NTF agerar i medlemsorganisationernas profilfrågor, nu gör hennes organisation just detta!

Är M desperata i jakten på idéfrågor och medlemmar eller var klämmer skon?

Själv så väljer jag att förnöjsamt konstatera att MHF drivit sina frågor på ett så framgångsrikt sätt att såväl andra trafiksäkerhetsorganisationer som deras paraply NTF konstaterar att de måste göra gemensam sak med oss. I NTFs senaste nyhetsbrev skriver Jan Sandberg så uttrycksfullt om bilindustrins alkolåsutveckling att det lika gärna kunde vara signerat MHF.
Är det ett problem att vi har olika varumärken på oss när vi driver frågor eller är det en styrka?

Sjöfylleri

Vågar du ingripa mot berusad båtförare?

Tull och kustbevakning får ökade befogenheter för att ingripa vid sjöfylleri. Men hur gör vi ”civilister”? Vågar vi ingripa lika resolut i sjötrafiken som vi vill göra biltrafiken?

Så här i vårrustnings- och sjösättningstider kommer jag att tänka på en händelse för några år sedan. Jag själv och några båtfixande klubbmedlemmar står i våra nyligen sjösatta segelbåtar och fullbordar rustningen. Vattendraget där båtarna ligger förtöjda är på våren är mycket strömt och framförallt så är det kallt i vattnet. Framför ögonen driver en mindre roddbåt förbi med en framåtlutad karl som inte rör en fena. Han sitter på aktertoftens ena kant och båten lutar så att den ser ut att kantra och dyka med styrbords akter före.

Vi tittar förskräckt på varandra och tystnar. Vi utgår ifrån att mannen är död och rädslan för att kasta loss och gå ut med våra båtar för att hämta honom infinner sig. Två man gör dock detta och bogserar in roddbåten till kajen med mannen i oförändrad ställning. Vid kajen väntar polisen som lyfter av mannen som visar sig dessbättre vara vid liv men redlöst berusad. Han får följa med polisen. Vittnesuppgifter inhämtades dessförinnan och jag blir i sinom tid inkallad till Tingsrätten för att vittna om händelsen. På domarens fråga svarade jag att mannen var ”ur stånd att ta hand om sig själv”.

Efter en tid blir jag uppringd av mannen i båten som säger: -Det där var väl i alla fall onödigt gjort!

Vad svarar man på det?

Det ska vara alkolås i nya bilar!

Just nu har Expressen.se en webbfråga ute: "Ska det vara alkolås i nya bilar?"

http://www.expressen.se/1.1158208/bor-det-vara-alkolas-i-nya-bilar?

Hittills tycker en rejäl majoritet att så ska vara fallet: 73,4 procent säger helhjärtat "JA, det måste vara bästa sättet".

Intressant också med hur många som tycker att bara yrkesfordon ska behöva ha alkolås. Just nu är det endast 7,8 procent av läsarna. Kanske är det infrastrukturminister Åsa Torstensson som är inne och röstar? Hon är nämligen av den åsikten att alkolås bara är till för yrkestrafiken och dömda rattfyllerister.

Med tanke på Nollvisionens högt ställda mål är det ett lustigt ställningstagande att INTE vilja driva en teknisk och politisk utveckling som kan rädda upp mot hundra liv om året i den svenska trafiken.

MHF har bestämt sig för att satsa på att rädda de där liven - det gör vi både genom att bejaka teknisk utveckling OCH genom att påverka individerna. Alkohol och bilkörning hör ju inte ihop - det vet ju alla, egentligen.

PS. Gå in och rösta vet ja!

Fulla ungdomar - är det läskigt eller...

Årets final av gymnasieprojektet Death Trip genomfördes nyligen med högklassiga bidrag från fem svenska och fyra norska skolor. Jag har följt denna MHF-innovation under fem år och förvånats över hur lite vuxenvärlden förmår att förstå hur dagens ungdomar bör kommuniceras för att bli berörda av rattfyllerifrågan, på ett sätt som gör att dom minns mer än en kvart vad dom sett.

Det har skett en förskjutning under dessa fem år från blod, autenticitet, sorg, tårar och elände mot mer "ironisk humor" framställt på ett så avdramatiserat och mänskligt sätt att betraktarens eftertänksamhet leder till resultatet. Det är mottagaren som bestämmer sändningens värde, (grundbult i all kommunikation).

Det vinnande bidraget har just lyckats med att avdramatisera ett fenomen som vi alla vuxna förfasar oss över, nämligen att drabbas av fullla ungdomar på bussar och tunnelbanor etc. Manne och Kristoffer från mediagymnasiet i Nacka Strand har med sitt bidrag förstått hur man kan skapa debatt om ungdomsrattfylleri genom att exponera något vi alla känner igen men inte vill se! Budskapet lyder: "Tack alla ni som inte kör bil på fyllan - ni räddar liv!"

Det är inte kul med fylla på bussar och tåg men det kanske kan rädda liv på landsvägarna.

Manne och Kristoffer, bli inte förvånad över om många principfasta nykterister kommer att sätta i halsen när de ser ert bidrag! Det kommer att skapa debatt och det är det rattfylleriproblemet behöver.

Bild ur filmen:

Trafikvett – en bristvara (Ledare i Motorföraren 4/08)

”Jag är en lugn och sansad person som inte gärna brusar upp. Varje år kör jag 4-5 000 mil.

Om jag bestämmer mig för att hålla laglig hastighet lägger sig i stort sett alla bilister två till fem meter bakom min bil. Det är alla sorters förare: yngre, kvinnor, män, svenskar, utlänningar, lastbilar, bussar, färdtjänst, skolskjutsar – det är helt otroligt. Tydligen måste man idag köra för fort för att slippa påkörning bakifrån!

Trots all säkerhetspropaganda om avstånd och hänsyn väljer normalt sett kloka och intelligenta människor att strunta i ett normalt säkerhetsavstånd.

Ibland slår jag på varningsblinker (vilket antagligen är mot reglerna) för att få dem att lägga sig på längre avstånd. Då brukar taxi och färdtjänst förstå vinken. Men många andra visar antingen fingret eller fattar överhuvudtaget ingenting.”

Det skriver Åke Blomdahl i Rimbo i ett brev till oss på Motorföraren. Efter många års diskussioner om Nollvisionen återkommer den ständiga frågan:
- Hur lär man sig trafikvett?

Teorin bakom den så kallade Nollvisionen uttrycker att ingen människa ska behöva betala med sitt liv på grund av misstag i trafiken. Det är en human tanke och på den grunden har trafiksäkerhetssystemet utformats. Det har inneburit att tekniska lösningar har prioriterats för att reducera dödsfall och skador.

Men vart tog människan vägen? Det känns nästan som om ”visionärerna” givit upp tilltron till människans egen förmåga att tänka rätt och göra rätt i trafiken. Till och med vår egen folkrörelse MHF har uttryckt tvivel på att det går att avskaffa rattfylleriet i den takt som krävs för att uppfylla Nollvisionen. Den tekniska välsignelsen har kommit att heta alkolås.

Teknik och beteende behöver inte ställas mot varandra. Det viktiga är att betona både och utan att det ena utesluter det andra.
Nollvisionens misslyckande med 470 döda istället för 270 visar att det blivit för mycket av teknik och för lite betoning på bilisternas beteende.

Folk fortsätter att dö och allvarligt skadas i trafiken trots alla tekniska förbättringar och insatser.

Hur ska man då förändra individernas beteende i trafiken? Åke Blomdahls erfarenheter är ju ganska nedslående. Mina egna intryck är tyvärr likartade. Fotgängare strömmar över gatorna trots att det är ”röd gubbe”; vårystra sporthojsåkare far fram på bakhjulet mitt i stan, en bussförare med blinkande ljus snuddar vid framförvarande bils backspegel i över 90 km/tim, långtradare tar flera minuter på sig för att sega sig förbi andra långtradare i omkörningsfilen.

Var finns trafikvettet hos dagens bilister?

Kanske är det ett uppvaknande på gång. Jag har lagt örat mot marken och jag hör politikerna signalera till myndigheter och organisationer: ”Nu måste individerna göra comeback. Det räcker inte med förbättrad teknik för att få framgång.”

I folkrörelseöron är det som ljuvlig musik. Det är ju i dessa sammanhang som MHF historiskt haft sin betydelse. Att mobilisera och organisera individer som i sin tur påverkar andra individer. Då blir det bestående förändringar. MHF har morgondagens goda trafikanter i sina led, nu gäller det att räta på ryggen och vinna fler för vår trafiksäkerhetsövertygelse.