Tour de Chance

Cykling är en både rolig och bra motion. Det kan också vara ett billigt sätt att transportera sig till jobbet. Om man inte vill betala med livet som insats förstås. Dom kommer i klungor, kör mot rött, kryssar mellan filerna, struntar i övergångs- ställen, drar på så till och med mopedisterna blir frånkörda. De som kommer från förorten på väg till sta´n har oftast hjälm. Många av de vuxna som bor innanför tullarna och cyklar i den farligaste trafikmiljön, tycks ha så tjocka skallar att de inte behöver hjälm. En dag såg jag ett förståndigt barn med hjälm som satt bakpå hjälmlös mammas cykel.

Vad är det som gör att det mitt i bilisternas goda trafikdisciplin tycks råda tvåhjulig anarki?

Den som nästan fått nästippen och tårna avklippta längs Götgatans "Tour de Chance" håller sig för skratt.

Dubbfritt på väg

I många frågor har mänskligheten en tendens att vilja dela in sig i "för eller emot". Nu senast gäller polariseringen dubbdäck eller inte dubbdäck. Ingen kan förneka att dubbarna gör nytta i vissa situationer men är de värda miljöpriset?
På TV för en stund sedan kom nyheten att det blir dubbfritt på den mest partikelförorenade gatan på Södermalm, Hornsgatan. Senare kan fler gator bli aktuella.

Är jag själv för eller emot?

Mitt svar blir: De senaste åren har jag inte haft behov av dubbdäck på det underlag som mina bilresor körts. Mestadels i Stockholmsregionen. Om det blir överfallsväder och blankis någon dag tar jag tåget!

Jag kommer aldrig mer att köpa dubbdäck till min bil. Familjens andrabil bullrar störande mycket med sina dubbdäck, när det blir dags för däckbyte blir det dubbfritt på den också.

Äntligen klart med förbifart Stockholm!

Regeringens beslut är bra men kommer många år försent. Stockholm är ju rent efterblivet ifråga om transportleder i jämförelse med storstäder i allmänhet i Europa. Var någon annanstans går landets huvudtransportled rakt genom huvudstaden?

Vi Stockholmsbilister som i alla dessa år sniglat fram på Essingeleden eller stått helt still och spytt ut avgaser, måste ändå betrakta detta som en miljövinst av format. Det märkliga är att miljöorganisationerna Gröna Bilister och Naturskyddsföreningen uttalat sig kritiskt intill stridslystnad. Obegripligt,t o m deras främsta miljökämpe i regeringen, Andreas Carlgren, uttalar sig positivt om förbifarten. Personligen skall jag gladeligen betala trängselavgifter på den "gamla" Essingeleden om jag får möjligheten att "gena" från södra förorterna till nordvästra.

Cykel på Vis

I vissa länder i Medelhavsområdet som t ex Kroatien använder cyklisterna inte hjälm. Kanske deras Nollvision påkallar flytväst i stället? Den här killen landar i alla fall mjukt när han lättar från fast mark på ön Vis.
Värre var det i Bryssel som jag nyligen besökte. I den staden läggs grunden för många trafiksäkerhetsbeslut. Jag såg massor av cyklister men ingen använde hjälm. Vid ett tidigare tillfälle körde taxichauffören i 200 km/tim på väg till flygplatsen samtidigt som han skötte sin elektroniska planner med vänstra handen.

Hög temperatur i trafiken...

och inte bara i luften är det i landet Kroatien som jag då och då besöker. Vistelserna är en lärorik lektion i hur farlig trafiken blir när ett land inte "hunnit med" eller haft råd till övergripande trafiksäkerhetsplanering. Det är stora utmaningar nationen står inför nu när det lugnat ner sig på kontinenten och EU-ansökan inlämnats. Det finns en toppmodern transportled, betalmotorväg med hög standard. Lokalgator och mindre vägar är dock äventyrliga värre många gånger. Vuxna, barn och husdjur, cyklister utan hjälm och MC-förare likaså samlas i en röra med några nya men mest gamla stinkande bilar, korsvägar, småaffärer, kafeer, barer bensinmackar, trasiga trottoarer och skymmande buskage.

Ett transportslag är trots allt ett lyft, nämligen en lokalbusstrafik som är tät och med vilken man reser 7 kilometer för 15 kronor i en buss med konduktör. Här har svensk busstrafik något att ta efter för att uppnå det branschen pläderar för nämligen att fler skall ta bussen för miljöns och säkerhetens skull.

MHF:s väg framåt

-Alla sa vi skulle dö… Det är titeln på en nyutgiven bok som handlar om tre unga universitetselevers seglats över oceanerna i en liten segelbåt modell Vega från 60-talet. De tre ombord trotsar elementen och når sina mål trots liten sjövana, bristfällig båt och för lite pengar.

Vad är det som driver vissa människor att anta till synes hopplösa utmaningar? Hur resonerade trion ombord på den gamla Vegan när sjösjukan, oron, sittsåren och en trasig motor tärde på humöret och samarbetet?

Svaret är att drivkraften och nyfikenheten att få uppleva vad som finns vid horisontkanten, för att sedan se vad som finns bortom nästa, leder mot mål som till sist leder till fast mark under fötterna. Därtill en obändig tro på att det nya livet är bättre än det gamla fick Vegans besättning att segla vidare. Att ge upp var inte ett känt begrepp för Vegans skeppare.

MHFs horisonter har genom åren också kantats av pessimistiska profetior. MHF har också trotsat elementen och trots dåliga odds gått ur strapatserna starkare än förut. Högertrafikomläggningen som svenska folket avfärdade i en folkomröstning 1956 är ett exempel.

MHF trotsade den dominerande nejlinjen, fortsatte att driva frågan och liv kunde räddas. Satsningen på alkolåsfrågan togs inte på allvar inledningsvis på 1990-talet. MHF trodde på möjligheterna och idag sitter det ett alkolås i varannan skolskjuts.

1996 sades på ett förbundsårsmöte att MHF skulle dö 2008. Det var så långt som vår horisont sträckte sig den gången. Profetian har inte slagit in. I vart fall inte hittills.

Faktum kvarstår och det går ej att blunda för, att avvecklingen av helnyktra medlemmar förorsakad av åldersavgångar, är fortsatt problematisk och har hittills inte gått att vända.

Utan kompensation och stöd av Supportergruppen hade MHF på senare år inte nått så långt som vi har gjort, framförallt inte i profilfrågan alkolås.

Det gick upp för mig under läsning av boken om Vegaseglarna, att det kanske är de seglande ungdomarnas syn på livet och dess möjligheter som kan rädda MHF från att gå under med flaggan i topp. Det var ungdomarnas otroligt pragmatiska förmåga att inför oceanernas hårda och föränderliga krav, ständigt tvingas ompröva sina värderingar sin människosyn och sina medel ,som avgjorde om de skulle vinna eller försvinna.

Ett bräckligt skrov till trots så var det människorna i organisationen ombord som avgjorde om destinationen skulle nås.

Vilken kurs skall MHF hålla för att få fast mark under fötterna i framtiden?

Varje skeppare och dennes mannar måste rusta sig för strapatser längs resan. Väl ute på den osäkra oceanen finns bara folket ombord att förlita sig till. I organisationssammanhang finns inget SOS tillhands om problem uppstår.

Det som fick de jordenruntseglande ungdomarna att överleva trots profetiorna, var att de tvingades hålla ihop sin lilla organisation ombord. De gick starkare och mognare ur äventyret.

Som verkställande skeppare på MHF-skutan kan jag lika lite som Vegans skeppare, uttala mig om livet bortom horisonten. Till skillnad från ungdomarna i Vegan så har MHF dock god omvärldspejling i form av radarhjälp från SalusAnsvar. Det som måste prioriteras mer än någonsin de närmaste åren är att ”samla mannarna” för att hitta rätt väg framåt. MHFs medlemsstock blir dramatiskt ombalanserad.

Skillnaden mellan MHF och Vegan är att de var tre personer ombord, vi är över 30 000. Mannarna måste hålla ihop oavsett storlek på truppen. Att ge upp är ett okänt begrepp också i MHF.

Styrbord eller babord, full fart framåt eller stopp i maskin. Vad leder till fast mark under fötterna och ett nytt liv bortom horisonten för MHF? Hur skulle du som enskild medlem vilja lotsa MHF mot slutmålet? Klicka här och tyck till.

Ett eko från förra seklet

I ett nyhetsinslag i TV häromsistens ondgjorde sig en uppsatt jurist på LO över att medlemmar tvingats att blåsa i alkolås inom åkeriföretaget Ragnsells. Bakgrunden är en tvist om huruvida förarna på Ragnsells skall tvingas avlägga nykterhetsprov före körning genom blås i ett s k "alkoskåp". Ragnsells har valt att istället för alkolås i varje fordon, ha ett skåp där samtliga kan blåsa och därefter ta ut startnyckeln. Lösningen är ett billigare sätt för företaget.
Det skäl som angavs av juristen var att det var kränkande för medlemmarnas integritet, därför att kollegor med livlig fantasi liknat alkolåsblåsning vid sexuella aktiviteter.
Det måste vara ett större problem för LO juristerna att ta itu med när medlemmar hellre mobbar varandra än strävar efter högsta möjliga trafiksäkerhet.

LO´s juristens uppfattning låter som ett eko ur det förflutna. Samma inställning till begreppet integritet uppvisades då debatten om alkohol & drogtester var som hetast på -90talet.

Regeringspropositionen närmar sig lag om alkolås

Regeringen föreslår nytt etappmål för Nollvisionen där antalet omkomna halveras och antalet allvarligt skadade minskas med en fjärdedel mellan 2007 och 2020. Man ansluter sig också till Vägverkets förslag på indikatorer i trafiksäkerhetsarbetet.

En av indikatorerna är att 99,9 procent av trafikarbetet ska ske med nyktra motorfordonsförare år 2020. Vägverkets egen bedömning av kritiska framgångsfaktorer för detta är en lag om alkolås i alla nya bilar samt alkolåsprogram för alla körkortshavare med alkoholproblem.

Regeringspropositionen ”Mål för framtidens resor och transporter”tror jag innebär ett närmande till lagstiftning om alkolås i alla bilar.

Hittills har regeringen inte velat prata om lagstiftning i alkolåsfrågan med hänvisning till konkurrensbegränsning inom EU.Regeringspropositionen gör att frågan måste lyftas på allvar. Om etappmålet ska nås måste även personbilar förses med alkolås, inte bara transportnäringens bilar.

EU-länderna är inte så negativa till alkolås längre. Till exempel Frankrike storsatsar nu på alkolås i skolskjutsar. Med tiden kommer antagligen fler och fler länder upptäcka alkolåset så att det som idag stöter på patrull i EU blir accepterat istället. MHF har besök av många utländska intressenter som vill lära av oss.

Sätt stopp för ”värsta bilister”

När jag ser TV 4-serien ”Sveriges värsta bilister” blir jag förskräckt! Det är helt ofattbart att det finns bilister i Sverige som har ett så inkompetent körbeteende. I ljuset av ”TV4-bilisterna” kan vilken normalbilist som helst framstå som världsmästare i trafiken. Det är ju ett allmänt talesätt att andra bilister kör sämre än vad jag själv gör. Frågan är vad som framkallar denna okritiska uppfattning om det egna körbeteendet.

Det ligger i allas intresse att kriterier ställs upp på ett sådant sätt att behörigheten att framföra fordon till största delen grundar sig på ett trafiksäkert framförande. Det är också lika självklart att den som kör bil ska göra det så att passagerarna åker komfortabelt, samtidigt som miljöpåverkan blir minimal.

Vad är det då som har gått snett för de vettlösa bilförare som TV4 lyckats plocka fram? Vem har släppt igenom dessa misslyckade bilister vid uppkörningen hos Vägverket? Enligt min uppfattning är det inte en allmänmänsklig rättighet att kunna skaffa sig ett körkort till varje pris. Ett körkort är till låns av samhället och måste få kosta. Det krävs både rejält med körträning och personlig mognad för att framföra ett fordon trafiksäkert. För egen och andras skull. Körkortet innebär ett förtroende från samhällets sida: som bilist ska du kunna visa upp dina färdigheter i trafiken efter godkänd examination och ta hela ansvaret – utan en lärare i högerstolen. Om du inte klarar av detta skall körkortet återkallas, eftersom du annars utsätter medmänniskor för betydande risker.



I Sverige talar vi ofta om framgångarna med Nollvisionen. Antalet döda och skadade har minskat påtagligt på senare år. Nu tar Nollvisionen ny sats med detaljerade delmål för att ytterligare höja trafiksäkerheten. Men TV4s ”Värsta bilister” framstår som rena rama sabotaget mot den här utvecklingen. Dessa klantiga bilister sätter andras liv på spel och det är bara tur att inte olyckor inträffar.

Den första frågan som infinner sig är hur dessa bilister över huvud taget klarat körkortsuppkörningen. En person, som efter 40 minuters försök inte lyckas fickparkera bilen på ett säkert sätt, har förverkat sin rätt att ge sig ut i trafiken. (Dessutom kan man undra vad ägarna till bilarna intill, som fått betydande bucklor på stötfångaren, säger när de ser ”Värsta bilisten” försöka fickparkera.)

Rena tokkörningar kan bilskolorna och Vägverkets inspektörer självfallet inte förhindra. Men ändå borde man kunna ana en vårdslös attityd redan vid utbildningen och uppkörningen så att omogna förare sållas bort. TV4s Värsta bilister borde självfallet aldrig ha godkänts.

Jag känner människor med körkort, som på egen hand insett att de inte är bra bilförare. De avstår dför frivilligt från bilkörning, trots att de formellt sett har rätt att ge sig ut i trafiken. Varför inte införa ett personlighetstest inför körkortsutbildningen så att utbildningsinsatsen anpassas till den blivande förarens personliga förutsättningar. I vissa lägen kanske läraren till och med kan ge eleven rådet att låta bilen stå – om man önskar sig ett långt liv.

(Bilderna är tagna från TV4:s filmklipp på tv4.se)

Ryssen kommer...

för att lära sig hur Sveriges krigföring mot rattfylleriet går till! Det är alkolåsutvecklingen här i Sverige som väckt björnen i öst för att attackera faran på vägarna. Om fylla och rattfylla är ett betydande folkhälsoproblem i Sverige så är det ett gigamtiskt problem i Ryssland. MHF står värd för ett tvådagarsbesök där motor- och bilförsäkringsfederationen RAMI kommer för att lära sig de strategier som behövs för att påverka opinion, beslutsfattare och konsumenter. Detta innebär starten för något mycket intressant som vi på MHF vill följa utvecklingen av. Ryssarna tänker börja med alkolås i skolskjutsar, där har vi i Sverige mycket att lära ut.

Kontrollmärket kvar

I höstas blev det bekant för MHF att bilarnas kontrollmärken skulle avskaffas. Bakom förslaget låg en utredning från Vägverket beställd av Näringsdepartementet. MHF protesterade i ett TV-inslag sänt av "Rapport". En riksdagsman väckte frågan hos näringsministern och sen började det röra på sig. MHFs initiativ har tydligen satt avtryck för så vitt jag förstått så visade det sig att det fanns helt olika uppfattningar om nyttan av detta förslag mellan berörda departement. Protesten hjälpte, nu erfar jag enligt pålitliga källor att förslaget läggs på hyllan, åtminstone tills vidare. Jag önskar nu polisen fortsatt framgång i jakten på olagliga bilar, med hjälp av kontrollmärket.

Oförskämt angrepp på folkrörelsen MHF

Det är ett känt faktum att många 15-åriga mopedister skadas i trafiken. I DN debatt den 27 dec går en grupp trafikforskare till angrepp mot regeringen, som vägrar höja mopedåldern till 16 år för den så kallade EU-mopeden.

Precis som regeringen tror vi i MHF (Motorförarnas Helnykterhetsförbund) att en höjning av åldersgränsen knappast löser problemet. Det som krävs är en kraftig ökning av utbildningsinsatserna i samband med utfärdande av "körkort" för EU-moped för att på så sätt få ned personskadorna.

Om en höjning av åldersgränsen vore lösningen på trafiksäkerhetsproblemen bland unga förare så borde körkortsåldern höjas från 18 till 20, eftersom så många olyckor inträffar med de yngsta körkortsinnehavarna.

Och vill man helt eliminera problemen med skadade och döda i trafiken ska förstås både EU-mopeder och bilar förbjudas. Men ingen vettig människa pläderar för den sortens "lösningar" på svåra trafiksäkerhetsproblem, eftersom både bilar och mopeder har stor betydelse för att klara transporterna - inte minst i glesbygd.

Det vi i MHF uppfattar som rent oförskämt är trafikforskarnas påstående att vårt stöd för 15-årsgränsen bygger på giriga affärsintressen. Det påståendet i DN den 27 dec faller på sin egen orimlighet: MHF är en folkrörelse som varit med och räddat tusentals liv i den svenska trafiken sedan starten 1926 - inte minst genom vår envetna kamp för låga promillegränser och alkolås.