Hög temperatur i trafiken...

och inte bara i luften är det i landet Kroatien som jag då och då besöker. Vistelserna är en lärorik lektion i hur farlig trafiken blir när ett land inte "hunnit med" eller haft råd till övergripande trafiksäkerhetsplanering. Det är stora utmaningar nationen står inför nu när det lugnat ner sig på kontinenten och EU-ansökan inlämnats. Det finns en toppmodern transportled, betalmotorväg med hög standard. Lokalgator och mindre vägar är dock äventyrliga värre många gånger. Vuxna, barn och husdjur, cyklister utan hjälm och MC-förare likaså samlas i en röra med några nya men mest gamla stinkande bilar, korsvägar, småaffärer, kafeer, barer bensinmackar, trasiga trottoarer och skymmande buskage.

Ett transportslag är trots allt ett lyft, nämligen en lokalbusstrafik som är tät och med vilken man reser 7 kilometer för 15 kronor i en buss med konduktör. Här har svensk busstrafik något att ta efter för att uppnå det branschen pläderar för nämligen att fler skall ta bussen för miljöns och säkerhetens skull.

MHF:s väg framåt

-Alla sa vi skulle dö… Det är titeln på en nyutgiven bok som handlar om tre unga universitetselevers seglats över oceanerna i en liten segelbåt modell Vega från 60-talet. De tre ombord trotsar elementen och når sina mål trots liten sjövana, bristfällig båt och för lite pengar.

Vad är det som driver vissa människor att anta till synes hopplösa utmaningar? Hur resonerade trion ombord på den gamla Vegan när sjösjukan, oron, sittsåren och en trasig motor tärde på humöret och samarbetet?

Svaret är att drivkraften och nyfikenheten att få uppleva vad som finns vid horisontkanten, för att sedan se vad som finns bortom nästa, leder mot mål som till sist leder till fast mark under fötterna. Därtill en obändig tro på att det nya livet är bättre än det gamla fick Vegans besättning att segla vidare. Att ge upp var inte ett känt begrepp för Vegans skeppare.

MHFs horisonter har genom åren också kantats av pessimistiska profetior. MHF har också trotsat elementen och trots dåliga odds gått ur strapatserna starkare än förut. Högertrafikomläggningen som svenska folket avfärdade i en folkomröstning 1956 är ett exempel.

MHF trotsade den dominerande nejlinjen, fortsatte att driva frågan och liv kunde räddas. Satsningen på alkolåsfrågan togs inte på allvar inledningsvis på 1990-talet. MHF trodde på möjligheterna och idag sitter det ett alkolås i varannan skolskjuts.

1996 sades på ett förbundsårsmöte att MHF skulle dö 2008. Det var så långt som vår horisont sträckte sig den gången. Profetian har inte slagit in. I vart fall inte hittills.

Faktum kvarstår och det går ej att blunda för, att avvecklingen av helnyktra medlemmar förorsakad av åldersavgångar, är fortsatt problematisk och har hittills inte gått att vända.

Utan kompensation och stöd av Supportergruppen hade MHF på senare år inte nått så långt som vi har gjort, framförallt inte i profilfrågan alkolås.

Det gick upp för mig under läsning av boken om Vegaseglarna, att det kanske är de seglande ungdomarnas syn på livet och dess möjligheter som kan rädda MHF från att gå under med flaggan i topp. Det var ungdomarnas otroligt pragmatiska förmåga att inför oceanernas hårda och föränderliga krav, ständigt tvingas ompröva sina värderingar sin människosyn och sina medel ,som avgjorde om de skulle vinna eller försvinna.

Ett bräckligt skrov till trots så var det människorna i organisationen ombord som avgjorde om destinationen skulle nås.

Vilken kurs skall MHF hålla för att få fast mark under fötterna i framtiden?

Varje skeppare och dennes mannar måste rusta sig för strapatser längs resan. Väl ute på den osäkra oceanen finns bara folket ombord att förlita sig till. I organisationssammanhang finns inget SOS tillhands om problem uppstår.

Det som fick de jordenruntseglande ungdomarna att överleva trots profetiorna, var att de tvingades hålla ihop sin lilla organisation ombord. De gick starkare och mognare ur äventyret.

Som verkställande skeppare på MHF-skutan kan jag lika lite som Vegans skeppare, uttala mig om livet bortom horisonten. Till skillnad från ungdomarna i Vegan så har MHF dock god omvärldspejling i form av radarhjälp från SalusAnsvar. Det som måste prioriteras mer än någonsin de närmaste åren är att ”samla mannarna” för att hitta rätt väg framåt. MHFs medlemsstock blir dramatiskt ombalanserad.

Skillnaden mellan MHF och Vegan är att de var tre personer ombord, vi är över 30 000. Mannarna måste hålla ihop oavsett storlek på truppen. Att ge upp är ett okänt begrepp också i MHF.

Styrbord eller babord, full fart framåt eller stopp i maskin. Vad leder till fast mark under fötterna och ett nytt liv bortom horisonten för MHF? Hur skulle du som enskild medlem vilja lotsa MHF mot slutmålet? Klicka här och tyck till.