Solsting i regnet

Häromdagen hände det igen. Stopp på Essingeleden norrut i rusningstrafik i 3,5 timmar. En vägportal revs ner av en containerbil vars förare uppenbarligen inte säkrat luckorna varför en flög upp i blåsten och ställde till med eländet.Jag passerade platsen södergående på min dagliga jobbresa och slogs av den otroliga mängden tunga transportbilar som fastnat bland privatbilar och andra lätta yrkestransporter.

På Dagens Nyheters ledarsida passar reportern Johannes Åman på att kräva trängselskatt för att lindra situationer som dessa. Har karl´n fått solsting mitt i regnstormen eller...? Tror han att transportörer ochhantverkare skall ta T-banan med sina laster och verktygslådor? Nej men kanske privatbilarnas förare kan skrämmas ner där tänker han nog. Det tror jag inte ett dyft på, folket som satt fast på Essingeleden på väg till sina jobb behöver sina bilar för att klara sitt vardagsliv.

Problemet är att 2000-talets trafikmängd skall samsas på en av landets mest kritiska och belastade transportleder, färdigställd i mitten av 1960-talet. Detta faktum löser ingen trängselskatt i världen oavsett avgiftsnivån.

Det finns bara en lösning på frågan eftersom Stockholm växer så det knakar. Alternativet heter förbifarter och det har behövts i ett par decennier. Hade de funnits kunde incidenten ha varit mindre förödande, transporterna hade letts undan i god tid via trafikmeddelanden.

Till sist: Varför i hela friden tog det 3,5 timmar att få bort järnskrotet? Räddningstjänsten löser ju upp trafikolycksplatser med demolerade bilar, döda och skadade på betydligt kortare tid.